In Memoriam - Daniel Wiklund

Vem kunde tro att Daniel Wiklund skulle bli så osaknad och bortglömd så kvickt? Nä, just därför känns det som ett gott omen att bloggen skänker honom en tanke denna stillsamma söndag så här 24 timmar före storfajten mot AIK genom denna prosadikt:... (Som vanligt är det Bloggens "hus-poet", kungen av lyrik, Bruno K Öijer som står för de magiska orden).

BLODET I SNÖN

ikväll är allt ljudlöst
varmt och stilla
som om livet går barfota i gräset
dom sista solstrålarna
har bråkat färdigt uppe i träden
knuffar ner varandra mest på lek
och när skymningen kommer
ställer den fram en stol åt mej
jag sitter vid bordet
låter tiden gå
och det finns ingen anledning
men efter ett tag
faller allt över mig igen
och jag minns vad du sa en gång
om att vi är i slutet av en ond saga
och att vi måste kunna
bläddra oss tillbaka
till dom första lyckliga sidorna
där guldet glimmar
i den svarta granskogen
och där det skjutna rådjuret
reser sej upp igen o slickar sitt blod
slickar röda blomblad ur snön