Årets bästa insats hittills! Det var hög press från ÅFF från start! I LIKE! Försök bryta uppspelen så tidigt och högt upp som möjligt. Det var lyckat. AIK var tydligt störda av det. Bäst kämpade Pligg i presspelet. Oerhört imponerande!
Ja, ÅFF var bra och detta var ett stort stort steg i rätt riktning och ett fall framåt. Det kändes lite hopplöst när Fimpens retur turligt nickades in men ÅFF fortsatte att mala och sanningen att säga så var ÅFF närmast segern. Härligt! En pinne får väl ses som helt ok med tanke på hur det sett ut tidigare under året.
Det finns givetvis saker som kan förbättras. Alla måste förstå och leva upp till det som förväntas av dem. T ex måste forwards hugga mer på returer och vara mer pigga på plötsliga chanser. Nu var Owe riktigt het denna match. Länge sedan någon forward i ÅFF med sådan vilja alltid går rakt på mål med bollen.
Albornoz gjorde sin bästa match i ÅFF och det är bara hoppas att glöden lever vidare. Lameiras är otroligt bra MED boll. Lite vek utan och det är underligt att Tottenham värderat honom så högt med tanke på det obefintliga närkampsspelet. Men självklart, han ska ha massor av boll. Då är han grym!
Silva spelade 93 minuter!! Chocken är överväldigande.
En väldigt underhållande match! Applåder.
Spelarbetyg:
Fimpen - 4
Lorentz - 2
Måns - 3
Silva - 4
Pontus - 2
Martin - 2
Albornoz - 4
Pligg - 4
Lameiras - 3
Viktor - 3
Owe - 4
Man of the Match: John Owoeri
Thursday, April 30, 2015
Saturday, April 25, 2015
Hammarby IF - ÅFF 2-1 (2-0)
En ganska trevlig match att beskåda dock med lite sur eftersmak. Det var publiktätt på Tele2 Arena. Bra tryck på läktaren med fina förutsättningar för fotboll. ÅFF började bra med högt tempo och tidiga brytningar. Det såg bra ut. Till en början. Efter ett tag började dock HIF mata löpbollar för att pröva ÅFF:s stela och superraka backlinje. Det blev väldigt lätt för Bajen att skapa farliga chanser. Ingen i backlinjen tog liksom djupet och Fimpen fick göra ett par riktigt kvalificerade räddningar.
Till slut så kom en boll som ingen i ÅFF mäktade med att stoppa innan den låg i mål. Mycket kort därefter gjorde Månz ett försök till soloräd genom att försöka dribbla sig igenom HIF:s hela anfall och mittfält. Efter typ tredje ihopslaget så tappade Månz bollen och vips - en löpboll och mål. Sjukt svagt av Månz att ge sig av på en sådan flumride helt och hållet i onödan. AAARG!! Så var den halvleken slut.. och det kändes hopplöst.
I andra var det fina ÅFF-spelet tillbaka. Andra halvlek verkar vara ÅFF:s favvohalva i matcherna. Nu sattes det fart och fläkt framåt. Men fortfarande infinner sig inte riktigt tryggheten och tilliten i varandra. Man gör mycket jobb i onödan för att man inte litar på laget. T ex kan Viktor (för dagen väldigt blek och vek) helt plötsligt synas i försvaret och försöka hjälpa till trots att han egentligen ska befinna sig 70 meter därifrån och göra annan nytta för laget. Och Månz försöker sig på solorus helt o hållet från ingenstans.
Owe var riktigt på hugget för dagen och fick utdelning i form av ett djupledsmål. Snyggt och effektivt. Klappat och klart.
Viktor MÅSTE höja sig. Och det nu. Det går inte valpa omkring längre. Ta lite plats. Ta rygg på Owe och håll dig nära honom är mitt bästa tips..
I övrigt har jag bara att säga att det hattas runt lite för mycket i uppställningen för min smak. Nog för att Danne var avstängd nu men det verkar inte finnas någon röd tråd för truppen. Det är faktiskt lite "Gör så gott du kan-mentalitet" just nu... Det känns inte bra. Man måste vara ett lag, helst samspelt, för att vinna matcher. AIK hemma blir ett bra karaktärstest, typ.
Spelarbetyg:
Fimpen - 4
Lorentz - 3
Silva - 3
Månz - 3
Pontus - 1
Ammar - 3
Albornoz - 2
Pligg - 3
Martin - 2
Owe - 4
Viktor - 2
Man of the Match: John Owoeri
Till slut så kom en boll som ingen i ÅFF mäktade med att stoppa innan den låg i mål. Mycket kort därefter gjorde Månz ett försök till soloräd genom att försöka dribbla sig igenom HIF:s hela anfall och mittfält. Efter typ tredje ihopslaget så tappade Månz bollen och vips - en löpboll och mål. Sjukt svagt av Månz att ge sig av på en sådan flumride helt och hållet i onödan. AAARG!! Så var den halvleken slut.. och det kändes hopplöst.
I andra var det fina ÅFF-spelet tillbaka. Andra halvlek verkar vara ÅFF:s favvohalva i matcherna. Nu sattes det fart och fläkt framåt. Men fortfarande infinner sig inte riktigt tryggheten och tilliten i varandra. Man gör mycket jobb i onödan för att man inte litar på laget. T ex kan Viktor (för dagen väldigt blek och vek) helt plötsligt synas i försvaret och försöka hjälpa till trots att han egentligen ska befinna sig 70 meter därifrån och göra annan nytta för laget. Och Månz försöker sig på solorus helt o hållet från ingenstans.
Owe var riktigt på hugget för dagen och fick utdelning i form av ett djupledsmål. Snyggt och effektivt. Klappat och klart.
Viktor MÅSTE höja sig. Och det nu. Det går inte valpa omkring längre. Ta lite plats. Ta rygg på Owe och håll dig nära honom är mitt bästa tips..
I övrigt har jag bara att säga att det hattas runt lite för mycket i uppställningen för min smak. Nog för att Danne var avstängd nu men det verkar inte finnas någon röd tråd för truppen. Det är faktiskt lite "Gör så gott du kan-mentalitet" just nu... Det känns inte bra. Man måste vara ett lag, helst samspelt, för att vinna matcher. AIK hemma blir ett bra karaktärstest, typ.
Spelarbetyg:
Fimpen - 4
Lorentz - 3
Silva - 3
Månz - 3
Pontus - 1
Ammar - 3
Albornoz - 2
Pligg - 3
Martin - 2
Owe - 4
Viktor - 2
Man of the Match: John Owoeri
Wednesday, April 22, 2015
Sunday, April 19, 2015
ÅFF - Falkenbergs FF 3-1 (2-0)
Liverpool åkte ur FA-cupen i semin. De var inte värda final. En parentes bara. Men det svider.
På Kopparvallen var det desto gladare miner! I 30-poängsmatchen mot FFF tog ÅFF kommandot. Efter några nervösa minuter kom det fina passningsspelet igång och det var bra tempo på bollen, precis det som varit väck hela året. Det kommer så sakteliga, spelet.
En klar uppryckning från innan.
Nu var det ju så att FFF hade sina chanser att utjämna men ÅFF hade flyt! Synd att Fimpen tvingades se en boll i nätet bakom men det kunde lätt varit fler. Danne H gjorde sig skyldig till en halvklantig lårstämpling som hamnar i mappen "onödiga utvisningar". Det var väl inget knallrött kort men väl ett rött. Inte okej att få två utvisningar efter 4 matcher. Skärpning Kapten!
Pligg förbättrade sitt åldersrekord genom en djupledslöpning och en högertoffel. Riktigt nice känsla och matchens behållning. Martin C och Lameiras visade speed och vilja. Månz gjorde sin bästa match hittills. Viktor gjorde mål och Owe sprang offside hela hela tiden.
Till Owes ära har jag snidat ihop en väldigt enkel offside-skola. Regeln är verkligen inte svår! Det SKA gå lättare att undvika att förstöra anfall för egna laget genom att kolla på bilden. Här är den:
På Kopparvallen var det desto gladare miner! I 30-poängsmatchen mot FFF tog ÅFF kommandot. Efter några nervösa minuter kom det fina passningsspelet igång och det var bra tempo på bollen, precis det som varit väck hela året. Det kommer så sakteliga, spelet.
En klar uppryckning från innan.
Nu var det ju så att FFF hade sina chanser att utjämna men ÅFF hade flyt! Synd att Fimpen tvingades se en boll i nätet bakom men det kunde lätt varit fler. Danne H gjorde sig skyldig till en halvklantig lårstämpling som hamnar i mappen "onödiga utvisningar". Det var väl inget knallrött kort men väl ett rött. Inte okej att få två utvisningar efter 4 matcher. Skärpning Kapten!
Pligg förbättrade sitt åldersrekord genom en djupledslöpning och en högertoffel. Riktigt nice känsla och matchens behållning. Martin C och Lameiras visade speed och vilja. Månz gjorde sin bästa match hittills. Viktor gjorde mål och Owe sprang offside hela hela tiden.
Till Owes ära har jag snidat ihop en väldigt enkel offside-skola. Regeln är verkligen inte svår! Det SKA gå lättare att undvika att förstöra anfall för egna laget genom att kolla på bilden. Här är den:
Spelarbetyg:
Fimpen - 3
Lorentzon - 2
Danne - U
Månz - 4
Pontus - 2
Lameiras - 3
Albornoz - 2
Pligg - 4
Martin C - 3
Owe- 2
Viktor - 3
Man of the Match: Kristian Pligg Bergström
Monday, April 13, 2015
Kalmar FF - ÅFF 2-1 (0-1)
Roar Oroar.
Men hur mycket ligger på Roars axlar egentligen?! Med det som finns att tillgå så är det inte så mycket annat man kan göra. Denna match gick Roar på två anfallare från start, men när de anfallarna är trubbigare än bulben på en oljetanker är det liksom inte så lätt att vinna. Särskilt inte som försvarsspelet känns som ett seglarläger för konfirmander på vissa håll.
En annan sak som oroar är avsaknaden av kondis som laget verkar inneha. Nu ligger förvisso två naturgräsmatcher bakom laget men ändå känns det som motståndarna varit bättre rustade rent konditionsmässigt och mentalt. Det mentala är ett kapitel för sig i ÅFF. Roar har lyckats (och fortsätter(!)) hålla nere förväntningarna på laget och därmed individen så att de knappt själva tror på´t. Ett sätt att skydda sig själv enligt mig. Själviskt och skadligt för laget.
Nä - Nu gäller det för varje spelare - In med luft i lungorna, upp med huvudet, upp på tå och TRO PÅ DIG SJÄLV! Det finns kvalitet. Använd den tillsammans, The ÅFF way!
Det var trots allt de två anfallarna som fixade ett mål! Alltid nåt att bygga på.
För övrigt var det mycket press från KFF och de vann fullt rättvist.
Inga spelarbetyg då det var en tv-match men Fimpen, Lorentz, Pontus, Skrabb, Albo, Pligg och Martin kommer ICKE upp i godkänt medan Silva, Danne, Owe och Viktor kommer över med darr på ribban..
ÅFF kommer köra över FFF duktigt på söndag, var så säker!
Man of the Match: Alberis da Silva. Igen.
Men hur mycket ligger på Roars axlar egentligen?! Med det som finns att tillgå så är det inte så mycket annat man kan göra. Denna match gick Roar på två anfallare från start, men när de anfallarna är trubbigare än bulben på en oljetanker är det liksom inte så lätt att vinna. Särskilt inte som försvarsspelet känns som ett seglarläger för konfirmander på vissa håll.
En annan sak som oroar är avsaknaden av kondis som laget verkar inneha. Nu ligger förvisso två naturgräsmatcher bakom laget men ändå känns det som motståndarna varit bättre rustade rent konditionsmässigt och mentalt. Det mentala är ett kapitel för sig i ÅFF. Roar har lyckats (och fortsätter(!)) hålla nere förväntningarna på laget och därmed individen så att de knappt själva tror på´t. Ett sätt att skydda sig själv enligt mig. Själviskt och skadligt för laget.
Nä - Nu gäller det för varje spelare - In med luft i lungorna, upp med huvudet, upp på tå och TRO PÅ DIG SJÄLV! Det finns kvalitet. Använd den tillsammans, The ÅFF way!
Det var trots allt de två anfallarna som fixade ett mål! Alltid nåt att bygga på.
För övrigt var det mycket press från KFF och de vann fullt rättvist.
Inga spelarbetyg då det var en tv-match men Fimpen, Lorentz, Pontus, Skrabb, Albo, Pligg och Martin kommer ICKE upp i godkänt medan Silva, Danne, Owe och Viktor kommer över med darr på ribban..
ÅFF kommer köra över FFF duktigt på söndag, var så säker!
Man of the Match: Alberis da Silva. Igen.
Thursday, April 9, 2015
ÅFF - GIF Sundsvall 2-3 (1-2)
Nej nej nej. Ett riktigt bottennapp av ÅFF!
Det började inget vidare heller. Roar började gapa om att vakna till och få upp tempot på benen och tagga upp redan efter 2 minuter. Det var dåsigt och hela laget låg avvaktande och lågt ner i banan. Ingen aggresivitet alls och lagdelarna talade inte alls med varann.
Det syntes tydligt att laget inte fått chans att spela ihop sig och tilliten till varandras skicklighet saknas helt. Det går för sakta och för snett i uppbyggnaden av anfallen. Roar och Thomsson har en hel del att jobba med! EN HEL DEL! Anfallet liknar en påse med skit och likaså försvarsspelet. Roar har sagt att det kommer ta tid att spela ihop ett fungerande lag.. tydligen har inte vinterns 10 träningsmatcher varit tillräckliga. För att ha haft 4 månader på sig så ser det riktigt kass ut. Det måste jag säga.
Nu finns det ju faktiskt ljuspunkter och jag tror fortfarande på laget. Det finns stora kvalitéer i truppen. Men minst två anfallare är ett krav om du ska kunna hota i AS på hemmaplan. Tyvärr ser jag inte virrpannan Viktor Sköld som en av dem. Well, well.
Får väl ha lite mer tålamod helt enkelt. Roar sände, sanningen att säga, inga vidare vibbar genom att klaga på tempo och rörlighet och löpvilja redan från start. Men jag antar att han också är spänd o nervös och söker resultat som alla andra. Att sedan vända sig mot publiken och begära hejarop istället för gnäll som han gjorde runt den 75:e minuten ser jag som aningen märkligt. Kanske lite hemmapremiärnerver på Roar där. En bättre och mer resultatgivande approach torde nog vara peptalk och applåder mot laget samt lite avslappnad attityd men det är jag säker på att det kommer framöver. Inte ens Thomsson var sig lik... Det kändes nervigt och spänt på bänken. Å andra sidan ser dom väl som alla andra att spelet är långt ifrån tillfredsställande.
Övriga ljusglimtar var: vädret, Ammar och att det är 28 matcher kvar.
Spelarbetyg:
Fimpen - 3
Lorentzon - 2
Måns - 1
Silva -3
Pontus - 1
Martin - 2
Albornoz - 1
Ammar - 3
Pligg - 2
Simon - 2
Owe - 2
Man of the Match - Alberis Da Silva
Coach - U
Det började inget vidare heller. Roar började gapa om att vakna till och få upp tempot på benen och tagga upp redan efter 2 minuter. Det var dåsigt och hela laget låg avvaktande och lågt ner i banan. Ingen aggresivitet alls och lagdelarna talade inte alls med varann.
Det syntes tydligt att laget inte fått chans att spela ihop sig och tilliten till varandras skicklighet saknas helt. Det går för sakta och för snett i uppbyggnaden av anfallen. Roar och Thomsson har en hel del att jobba med! EN HEL DEL! Anfallet liknar en påse med skit och likaså försvarsspelet. Roar har sagt att det kommer ta tid att spela ihop ett fungerande lag.. tydligen har inte vinterns 10 träningsmatcher varit tillräckliga. För att ha haft 4 månader på sig så ser det riktigt kass ut. Det måste jag säga.
Nu finns det ju faktiskt ljuspunkter och jag tror fortfarande på laget. Det finns stora kvalitéer i truppen. Men minst två anfallare är ett krav om du ska kunna hota i AS på hemmaplan. Tyvärr ser jag inte virrpannan Viktor Sköld som en av dem. Well, well.
Får väl ha lite mer tålamod helt enkelt. Roar sände, sanningen att säga, inga vidare vibbar genom att klaga på tempo och rörlighet och löpvilja redan från start. Men jag antar att han också är spänd o nervös och söker resultat som alla andra. Att sedan vända sig mot publiken och begära hejarop istället för gnäll som han gjorde runt den 75:e minuten ser jag som aningen märkligt. Kanske lite hemmapremiärnerver på Roar där. En bättre och mer resultatgivande approach torde nog vara peptalk och applåder mot laget samt lite avslappnad attityd men det är jag säker på att det kommer framöver. Inte ens Thomsson var sig lik... Det kändes nervigt och spänt på bänken. Å andra sidan ser dom väl som alla andra att spelet är långt ifrån tillfredsställande.
Övriga ljusglimtar var: vädret, Ammar och att det är 28 matcher kvar.
Spelarbetyg:
Fimpen - 3
Lorentzon - 2
Måns - 1
Silva -3
Pontus - 1
Martin - 2
Albornoz - 1
Ammar - 3
Pligg - 2
Simon - 2
Owe - 2
Man of the Match - Alberis Da Silva
Coach - U
Wednesday, April 8, 2015
..Om första skoldagen och om en tavla (true story)
Finklädda och nykammade satt vi som ljus i bänkarna i klassrummet på Centralskolan. Föräldrarna hade gått med sitt barn i handen till skolan och stod nu längs väggarna i salen och överblickade stolt deras sons eller dotters första försök till alster.
Efter att Fröken Irené hade ropat upp alla i klassen delade hon ut varsitt blankt
vitt papper tillsammans med ett 8-pack Crayon färgkritor till var och en av oss. Uppgiften var att krita ihop en namnskylt med lite lull-lull ikring. Nervöst började var och en av oss kludda ihop första bokstaven i namnet. Jag tog varsamt ut en krita och började.
Jag hann inte mer än till att påbörja det vertikala strecket på "R:et" förrän kritan gick av på mitten i min hand. Hoppsan, tänkte jag, här gäller det att inte trycka så hårt. Fram med nästa färgkrita ur den lilla asken. Knäck! Samma sak med den färgen.
Varför går dom av, tänkte jag. En färg till. Knäck. Jag tittade mig om för att se hur de andra gjorde. Min bänkkamrat Kristian satt och plitade så fint med näsan riktigt nära pappret. Han hade redan hunnit en bra bit. Men jag lade märke till en viktig grej. Kristian höll kritan i VÄNSTER hand. Jaha, det är såna kritor som man ska hålla i vänsterhanden.. Fram med nästa färg. Det gick ju ännu sämre. Hann knappt nudda pappret. Jag kunde inte tro det var sant! Dessa kritor måste varit av från början. Någon hade säkert råkat sätta sig på min ask redan i fabriken...
Försiktigt tog jag fram den femte kritan. Kvar i asken fanns bara färger som jag inte alls var nöjd med... Jag tog den så mjukt jag kunde i vänsterhanden och började dra strecket. Snett och vint blev det. Och syntes knappt gjorde det heller. Strecket fick duga och jag började på böjen högst upp på R:et. Knäck!! Nästa. Knäck! Dessa kritor var mycket tunnare än några kritor jag hittills kommit i närheten av i mitt sexåriga liv.
Jag såg mig omkring och alla andras kritor verkade vara gjorda av järn. -Håll med andra handen, hörde jag någon förälder säga. Jag tog fram näst sista kritan och höll så löst jag kunde med min rätta hand. Jag vågade knappt nudda pappret och därför syntes det ju knappt vad jag ritade. Jag kom en bra bit på mitt namn tills kritan gav sig. En sista krita kvar, och jag hade inte ens skrivit mitt namn.
Nu hade jag nästan gett upp att måla en sol, ett träd och en bil och allt annat jag tänkt att få plats med. Den sista kritan var ju brun. En brun sol? Hmm. Jag lyckades inte få ner hela mitt namn innan ALLA kritor gått av på mitten. Jag var inte knäckt dock. Jag insåg att det var kritornas fel. De var ju felgjorda. De gick inte att rita med!
Jag lutade mig tillbaka och tittade mig om. Kristian var redan klar med sin skylt och våra blickar möttes. Han kollade på min bänk och såg en brokig samling av små stumpar och kritornas omslagspapper i en sorglig hög.
- Det var fel på mina kritor. - Alla gick av. - Jag hann inte färdigt med namnet, sa jag.
Pligg, som han kallas, kollade på mig och sa - Här, du får låna mina! Han stoppade ner kritorna i kartongen och räckte över hela paketet till mig.
Jag kunde inte tro det var sant. Såg han inte att jag knäckt av alla mina kritor?! Jag tog emot asken med ett tack. Så varsamt jag kunde plockade jag ut den krita som var minst använd. Nu var det en hel annan känsla. Jag visste ju att dessa kritor inte var fel på. Pligg hade ju redan kollat dom, allihop.
Med ökad tro kunde jag så gott som fullända min namnskylt innan tiden tog slut. Inte en enda av Pliggs kritor gick av. Jag var så tacksam! Tänk att Pligg litade på mig och lät mig måla med alla hans nya fina kritor! Detta var alltså första skoldagen! En sann förebild och lagspelare. Stolt men mest av allt tacksam kunde jag lämna tillbaka paketet med bara hela kritor! Jag har tänkt på denna händelse många många gånger i livet.
I våras blev Pligg ombedd av Aftonbladet att krita en tavla till förmån för Cancerfonden. Pligg döpte tavlan till "Spelet och Livet går vidare".
"- Oavsett hur mörkt allting kan vara i livet så fortsätter fotbollen att glädja så jag tänkte att med min tavla förmedla lite att fotbollen skapar gemenskap och fortsätter trots allt", säger Kristian Bergström.
Tavlan auktionerades ut på Tradera igår kväll... Nu är bara frågan var jag ska hänga den...
Efter att Fröken Irené hade ropat upp alla i klassen delade hon ut varsitt blankt
vitt papper tillsammans med ett 8-pack Crayon färgkritor till var och en av oss. Uppgiften var att krita ihop en namnskylt med lite lull-lull ikring. Nervöst började var och en av oss kludda ihop första bokstaven i namnet. Jag tog varsamt ut en krita och började.
Jag hann inte mer än till att påbörja det vertikala strecket på "R:et" förrän kritan gick av på mitten i min hand. Hoppsan, tänkte jag, här gäller det att inte trycka så hårt. Fram med nästa färgkrita ur den lilla asken. Knäck! Samma sak med den färgen.
Varför går dom av, tänkte jag. En färg till. Knäck. Jag tittade mig om för att se hur de andra gjorde. Min bänkkamrat Kristian satt och plitade så fint med näsan riktigt nära pappret. Han hade redan hunnit en bra bit. Men jag lade märke till en viktig grej. Kristian höll kritan i VÄNSTER hand. Jaha, det är såna kritor som man ska hålla i vänsterhanden.. Fram med nästa färg. Det gick ju ännu sämre. Hann knappt nudda pappret. Jag kunde inte tro det var sant! Dessa kritor måste varit av från början. Någon hade säkert råkat sätta sig på min ask redan i fabriken...
Försiktigt tog jag fram den femte kritan. Kvar i asken fanns bara färger som jag inte alls var nöjd med... Jag tog den så mjukt jag kunde i vänsterhanden och började dra strecket. Snett och vint blev det. Och syntes knappt gjorde det heller. Strecket fick duga och jag började på böjen högst upp på R:et. Knäck!! Nästa. Knäck! Dessa kritor var mycket tunnare än några kritor jag hittills kommit i närheten av i mitt sexåriga liv.
Jag såg mig omkring och alla andras kritor verkade vara gjorda av järn. -Håll med andra handen, hörde jag någon förälder säga. Jag tog fram näst sista kritan och höll så löst jag kunde med min rätta hand. Jag vågade knappt nudda pappret och därför syntes det ju knappt vad jag ritade. Jag kom en bra bit på mitt namn tills kritan gav sig. En sista krita kvar, och jag hade inte ens skrivit mitt namn.
Nu hade jag nästan gett upp att måla en sol, ett träd och en bil och allt annat jag tänkt att få plats med. Den sista kritan var ju brun. En brun sol? Hmm. Jag lyckades inte få ner hela mitt namn innan ALLA kritor gått av på mitten. Jag var inte knäckt dock. Jag insåg att det var kritornas fel. De var ju felgjorda. De gick inte att rita med!
Jag lutade mig tillbaka och tittade mig om. Kristian var redan klar med sin skylt och våra blickar möttes. Han kollade på min bänk och såg en brokig samling av små stumpar och kritornas omslagspapper i en sorglig hög.
- Det var fel på mina kritor. - Alla gick av. - Jag hann inte färdigt med namnet, sa jag.
Pligg, som han kallas, kollade på mig och sa - Här, du får låna mina! Han stoppade ner kritorna i kartongen och räckte över hela paketet till mig.
Jag kunde inte tro det var sant. Såg han inte att jag knäckt av alla mina kritor?! Jag tog emot asken med ett tack. Så varsamt jag kunde plockade jag ut den krita som var minst använd. Nu var det en hel annan känsla. Jag visste ju att dessa kritor inte var fel på. Pligg hade ju redan kollat dom, allihop.
Med ökad tro kunde jag så gott som fullända min namnskylt innan tiden tog slut. Inte en enda av Pliggs kritor gick av. Jag var så tacksam! Tänk att Pligg litade på mig och lät mig måla med alla hans nya fina kritor! Detta var alltså första skoldagen! En sann förebild och lagspelare. Stolt men mest av allt tacksam kunde jag lämna tillbaka paketet med bara hela kritor! Jag har tänkt på denna händelse många många gånger i livet.
I våras blev Pligg ombedd av Aftonbladet att krita en tavla till förmån för Cancerfonden. Pligg döpte tavlan till "Spelet och Livet går vidare".
Tavlan auktionerades ut på Tradera igår kväll... Nu är bara frågan var jag ska hänga den...
Sunday, April 5, 2015
IFK Göteborg - ÅFF 1-0
Under en solig (!) påskdag i Göteborg inleddes Allsvenskan för ÅFF 2015. En helt okej insats av samtliga, för dagen röda, krigarna. Gamla Ullevi i stort sett fullsatt och en grön gräsmatta talade ju inte för ÅFF-seger direkt. Och som ni redan vet blev det torsk i fiskelägret.
Blåvitt var inget vidare i första halvlek. Många snedsparkar och pass som inte hittade adressen. ÅFF hade inte riktigt tyngden för att vaska fram några direkta farligheter men de lade verkligen manken till och höll upp spelet riktigt stabilt och lovande för kommande konstgräsbataljer!
Jag tyckte mig se en annan typ av spel från föregående år. Detta var dock första matchen, och på gräs, och mot kvalificerat motstånd, men visst spelade ÅFF mycket rakare och pressade lite högre än tidigare?! Det känns bra. Ja, ÅFF får klart godkänt trots förlusten. Det ser lovande ut!
Ammar kommer bli en tillgång, Lorentzon är tryggheten själv, Albornoz balanserar upp fysiken och de övriga har rutin på vad som komma skall. Känns tryggt redan efter 94 min mot Blåvitt.. Men redan på Torsdag kan läget i laget vara ett annat..
Kul match var det trots förlusten. Väl mött på Kopparvallen på torsdag kl 19. Forscha!!
Spelarbetyg:
Fimpen - 3
Lorentzon - 4
Danne - 3
Månz - 3
Dahle'n - 3
Martin - 2
Albornoz - 3
Pligg - 3
Ammar - 4
Lameiras - 3
Owe - 3
Man of the Match: Ammar Ahmed
Blåvitt var inget vidare i första halvlek. Många snedsparkar och pass som inte hittade adressen. ÅFF hade inte riktigt tyngden för att vaska fram några direkta farligheter men de lade verkligen manken till och höll upp spelet riktigt stabilt och lovande för kommande konstgräsbataljer!
Jag tyckte mig se en annan typ av spel från föregående år. Detta var dock första matchen, och på gräs, och mot kvalificerat motstånd, men visst spelade ÅFF mycket rakare och pressade lite högre än tidigare?! Det känns bra. Ja, ÅFF får klart godkänt trots förlusten. Det ser lovande ut!
Ammar kommer bli en tillgång, Lorentzon är tryggheten själv, Albornoz balanserar upp fysiken och de övriga har rutin på vad som komma skall. Känns tryggt redan efter 94 min mot Blåvitt.. Men redan på Torsdag kan läget i laget vara ett annat..
Kul match var det trots förlusten. Väl mött på Kopparvallen på torsdag kl 19. Forscha!!
Spelarbetyg:
Fimpen - 3
Lorentzon - 4
Danne - 3
Månz - 3
Dahle'n - 3
Martin - 2
Albornoz - 3
Pligg - 3
Ammar - 4
Lameiras - 3
Owe - 3
Man of the Match: Ammar Ahmed
Wednesday, April 1, 2015
Subscribe to:
Posts (Atom)
