Krönika

Allsvenskan – Nej tack!?

Efter 19 omgångar spelade och med 11 kvar ligger vårt kära ÅFF på Allsvensk plats. (In your face – Tommy Jacobsson) Det är långt ifrån klart men med tanke på hur laget spelar är det läge att se fram emot en lång och skarp kamp om att behålla biljetten till det himmelska rum som kallas Allsvenskan.

Den älskade och fruktade Allsvenskan.

Många i närhet till klubben har uttalat oro såsom ”de är inte redo just nu, kanske om två tre år” och ”Åtvid är för litet för Allsvenskan” och ”Superettan är en lagom nivå för Klubben”. Tunga namn som var med i Guldlaget har sagt detta. Möjligen har de blivit hjärntvättade av den gamla styrelsen från förra året eller så har de osannolika framgångarna från 70-talet blivit upphöjda till ouppnåeliga?

Alla inser nog att Åtvidaberg inte har underlag för att bli ett etablerat Allsvenskt lag. Självklart vill jag inget hellre än att uppleva ÅFF i högsta divisionen igen MEN inte till vilket pris som helst.

Även om ÅFF klarar den maratonlånga höstkampen finns det många, många ”risker” med att gå upp. För att inte bli en slagpåse av rekordmått så måste ÅFF skaffa in lite Allsvensk rutin. Kanske kommer Thomas Olsson att återvända redan nästa år, Jonas Wallerstedt (som har flickvän i Linköping) och varför inte Johan Karlsson i IF Elfsborg som kanske vill försäkra sig om speltid i AS. Att Pligg fortsätter i ÅFF ser jag som självklart.

Det låter ju riktigt roligt och även inte helt orimligt, eller hur?!

Frågan är vad som händer året efter ”det stora äventyret” när Olsson, Pligg o Wallerstedt slutat. Vilka juniorer och b-lagsspelare ska stå upp i Superettan då? Allsvenskan kan därför bli en rejält dyrköpt affär. Alltför många lag har gjort den resan.

Jag måste erkänna att jag i början av året var lite ”orolig” inför ”problemet” om att ÅFF skulle kunna gå upp. Inte bara för att jag lovat att då se ÅFF:s alla matcher men också oro över att de därefter skulle sjunka som en sten genom seriesystemet och snart få möta lag som LFF och IK Tord, ve och fasa, hemska tanke.

Ändå hoppas jag stenhårt på att ÅFF går upp! Med rätt målsättning och inställning kan Allsvenskan bli rena rama festen, inte sportsligt festlig men däremot ekonomiskt festlig.

Vad är då rätt målsättning?

Varför inte behålla målsättningen som finns idag; att bli ett etablerat Superetta-lag på övre halvan? Se ett år i Allsvenskan som en bonus och satsa allt på en mjuklandning i Superettans övre halva året efter.

ÅFF ska vara ett Superetta-lag för övre halvan med kryddor av Uefa-cup och Allsvenskan och smak av Cup-guld, SM-guld och Kopparvallen!

Forza Bruket