Zlatans bok/dikterad rappakalja

Har just läst Zlatans bok och till skillnad från många så är jag inte särskilt imponerad av den som en litterär företeelse. Fattas bara. Kanske kräver jag mer av en bok än talspråk och upprepningar. Jag har dock läst andra biografier av andra fotbollslirare och måste då säga att Zlatans bok är nåt helt annat och en frisk vind. Boken är full av Zlatan-ego som visar mig hur totalt olika man kan uppfatta sin tid här på jorden men även av rena plattityder och tragikomik.

Svart eller vitt, det är så han lever sitt liv, den store Zlatan. Han avskyr att dömas av andra men är minst lika snabb att döma andra minst lika hårt. Jag hör vad han säger i boken men tolkningen blir så mycket mer komplex än vad jag avser med denna blog så därför är det nog bäst att endast konstatera att på fotbollsplan har han min allra största beundran och respekt! Utanför känns han numera för mig som en spoling som så många andra elitfotbollsspelare som lever kvar i skolklassmentaliteten på en skolresa genom livet. (Zlatan skriver att Barca är som en skolklass men för mig uppträder även AC Milan som en skolklass. Sitter man som Zlatan, 30 år, uppe till 5 på mornarna och spelar Xbox med två småbarn och sambo i rummen bredvid innan träning undrar i alla fall jag hur han med samvete kan döma ut te x Messi som ett skolbarn. Avdelning glashus).

En skolbuss kommer lastad...

Boken får 47 kromosomer i betyg.