Tack Tommy, för din insats i den blå tröjan. Varför inte hylla dig med ett epos... Jag kom att tänka på Atterboms största dikt, ett av vår litteraturs mästerstycken, hans allegoriska sagospel Lycksalighetens ö. Här kommer ett urklipp:
Han går en dag och tar farväl
av det, som varit hans. (Tröja nr 9?)
Vi kunna se gestalten väl
i sommarsolens glans.
En gammal man med skrumpen kind
och styv och knäsvag gång,
han sätter sig vid Stora Lind (Harrys?)
och lyss till binas sång.
En man, som går från gård och grund
och vet han snart skall dö, (mot ÅFF den 20 aug ;-)
förvisso kallar denna lund
Lycksalighetens Ö. (Kopparvallen)
Den allra sista dagen led.
Han måste fara hän,
men i sin packning tar han med
ett fång av unga trän, (ÅFF fans?)
som sprungit ur hans egen mark
och trotsat köld och snö
och örter från hans Åholmspark,
Lycksalighetens Ö.
En man, som inte hoppas stort
för med sig bort till fjärran ort (Jkpg)
sin egen hembygds doft.
Hans hembygds doft är samma än
men är för andra kär.
Vår hembygds doft – så känn och känn
hur jorden doftar här
och hör på trädens sommarsus,
som aldrig stillnar av,
och se hur brisen dansar ljus
på slättens sädeshav!
Ur varje sus och varje ton,
som till vårt hjärta nå,
vi känna här i sommarron
de dödas hjärtan slå.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment