FFF - ÅFF 3-3 (1-0)

Gästrapport från matchen signerad "Tröjan":
"Det är lika bra att säga det med en gång - det här var inget bra. Inget bra alls. Inte ens tre (sex) mål var bra, för det var i ärlighetens namn ganska torftiga mål. Inlednigen av matchen var minst sagt håglös från båda håll. Bästa underhållningen då, stod istället min son som var med för. Efter ett par minuters spel när han hade tittat igenom spelarna på plan, undrade han helt självklart för en sexåring:
- Är inte Zlatan med?
- Nej, det är han inte. Inte idag.
- Nehej. Men i morgon?
Det var fler än jag runtom som drog på smilbanden...
Varefter tiden gick kom Åtvid dock in lite bättre i spelet och höll i taktpinnen. I alla fall så länge bollen var utanför straffområdet. Väl där liksom knöt det sig och bollarna rann ut i tomma intet. Istället var det FFF som var vassare när de närmade sig vårt straffområde, även om det inte var lika ofta. Tyvärr dock tillräckligt ofta för att hinna göra 1-0 innan halvtid. Det som överraskade mig mest i denna halvlek var hur en numera ljushårig Stoffa tog för sig och gjorde en riktigt stabil insats, inte minst i det defensiva arbetet.

I andra halvlek kom ÅFF in med en helt annan inställning och satte fart framåt direkt. Resultatet lät inte vänta på sig utan de kunde göra både 1-1 och 1-2 av bara farten. Som jag nämnde i början var det inga mål sprungna ur gediget skönspel, utan kanske snarare det faktum att FFF:s backlinje och målvakt börjat darra betänkligt på manschetten. Plötsligt kom ÅFF:s tempoövertag av sig, och efter 93 minuter hade spelet böljat fram och tillbaka ungefär lika mycket för båda lagen, och földriktigt stod det också 3-3 på tavlan. Det märkliga var att det bara kändes som ett - Jaha, det var det det. Vad kunde man vänta sig? Jag vet inte om det var att barnen var med och delvis störde koncentrationen eller om det var det lite fattiga spelet på plan som gjorde det, men på det stora hela måste man nog erkänna att delad pott ändå var rättvist. Men att som en från FFF:s klack säga "Grattis till en poäng" kommer jag aldrig kunna göra. Det är ju ändå i grunden ett misslyckande att inte vinna... Precis som i första halvleken var det Stoffa som överraskade, fast denna gång negativt. Nu satt inte brytningarna där längre och passningarna saknade adressat. Då vill jag inte ens nämna skotten.

Skott är för övrigt något som jag tror hela truppen skulle må bra av att träna, för när de alltför sällan sköt hade de knappt styrfart eller var alltför långt från målramen för att skrämma någon.

Idag blir det inga individuella spelarbetyg, eftersom det skulle bli alltför tjatigt då alla skulle fått en "stark" tvåa. M a o knappt godkänt, vilket det inte var. Mot ett lag som dagens Falkenberg BÖR man vinna!
Jo förresten, ett individuellt betyg ska jag dela ut och det går till domaren: Underkänt.
Om min koncentration inte var på topp, så undrar jag hur det stod till med hans. Han missade (eller valde bort?) i stort sett varje situation av betydelse, bl a tveksamheter kring vissa mål (åt båda håll).
Avslutar med en fundering från min dotter som också var med:
- Pappa, vad ropar de för något?
- FFF.
- Varför då?
- För att de hejar på Falkenberg.
Tystnad.
- Men, det är ju bara ett F i Falkenberg!

Det var allt för denna gången. Hoppas på bättring framöver då det trots allt fanns stunder av bra spel och tryck mot motståndarnas mål. Och så slapp ju Tröjan i alla fall uppleva sin första förlust.
/Johan"