Lördagskväll

För att få lite balans och distans till den turbulenta veckan (1-6 mot MAIF och en underskön 1-0 seger mot FCT) presenterar jag en August Strindberg-dikt på vers från 1883 som passade mig väldigt bra att somna till i går afton när ovädret stillat sig. Håll till godo:

Lördagskväll

Vinden vilar, viken ligger som en spegel,

kvarnen somnar, seglarn tar ner segel.

Oxarna bli släppta ut i gröna hagen,

allting rustar sig till vilodagen.

Morkullsträcket drager över skogen,

drängen spelar dragklaver vid logen,

förstukvisten sopas, gården krattas,

trädgårdssängar vattnas och syrener skattas.

På rabatten ligga barnens dockor

under brokiga tulpaners klockor.

Bolln i gräset lagt sig i skym unnan,

och trumpeten drunknat uti vattentunnan.

Gröna luckor äro redan slutna,

låsen stängda, reglar skjutna,

frun går själv och släcker sista Ijuset,

snart i drömmar sover hela huset.

Ljumma julinatten slumrar stilla,

still står gårdens nötta vädervilla,

men i stranden ännu havet gormar;

det är bara dyningar från veckans stormar.