Det vill sig inte. 1-1 låg i luften en längre tid men såå lång tid gjorde ju det hela extra smärtsamt. 93:e minuten.. Blytungt.
När Andreas Dahlén chipsköt in sitt första mål iÅFF blev jag överraskande glad. Jag flög upp o skrek. Högt. Det hade jag inte gjort om det inte vore för att Peking stod för motståndet. Det första målet är ju så oerhört viktigt. Även i denna match. För sanningen att säga var motståndet bättre än ÅFF. Ändå kändes det ju så surt med bara en poäng. ÅFF är liksom värda mycket mer än de fått hittills.
Självklart lider jag med spelare och ledare och klubb som sliter sitt hår och inte får nåt med sig. Hittills!
Det kan gå! Det kan det! Om ändå Roar trodde på det oxå vad kul det kunde bli!
Skön stämning på vallen med fullsatt o skönt väder. Synd man ska skaka som ett löv matchen igenom.
Spelarbetyg:
Gustav - 5
Hampus - 4
Ramhorn - 4
Månz - 4
Dahlén - 4,5
Martin - 3,5
Ammar - 3
Hovda - 3,5
Pligg - 3,5
Skrabb - 2
Owe - 2
Men of the match: Gustav Jansson, Hampus Holmgren och Andreas Dahlén
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment